När Stockholm grundlades på 1200-talet bildades en styrelse av borgmästare och rådmän, det så kallade rådet. Vid rådets sammanträden behandlades alla typer av ärenden och skrevs in i samma bok – tänkeboken (efter ett tyskt ord för minnesbok). Senare utvecklades rådets domstolsfunktion till Magistraten och rådhusrätten vars verksamhet har efterlämnat ett stort arkivbestånd på Stadsarkivet.
Under 1600-talet började antalet rättsliga institutioner långsamt att öka, orsaken var framförallt stadens befolkningsmässiga tillväxt som skapade ett behov av avlastning för rådhusrätten. Bland annat bildades kämnärsrätter som dömde i enklare mål.
På 1700-talet tillkom flera olika typer av speciella rättsinstanser som följde den tidens sätt att dela in samhället i olika typer av korporationer (samhällsdelar). Det var till exempel hall- och manufakturrätten (för mål inom manufakturindustrin), ämbetskollegiet (för hantverkare) och handelskollegiet (för handelsmän).
Under 1800-talet stramades rättskipningen upp och 1849 försvann till exempel kämnärsrätterna. Många funktioner som varit utspridda på olika instanser återfördes nu till Rådhusrätten som fick sex rättegångsavdelningar.
På 1900-talet har utvecklingen varit snabb inom området. 1965 förstatligades alla rådhusrätter i landet och 1972 ombildades de till tingsrätter.
